Vojta





Vojta-metoden har sin grund i den forskning barnläkare Vaclac Vojta bedrev i 60-talets Tjeckoslovakien. Han studerade och beskrev systematiskt det späda barnets motorik - hos icke skadade barn och cp-skadade barn. Och han fann att man kunde hämta kunskaper hos det icke skadade barnet som man sedan kunde använda i träningen av cp-skadade barn.

Hans teorier bygger på att man ska jobba med den icke viljemässiga motoriken, det vill säga de nedärvda rörelsemönster som icke skadade barn utvecklar automatiskt. vojta-metoden går ut på att de här rörelserna provoceras fram genom att man under motstånd stimulerar olika zoner på kroppen. Det två rörelsemönster man arbetar med är reflexkrypningsmönster och reflexvändningsmönster,- de rörelser som behövs för att krypa och vända sig.

Till Sverige kom vojta-metoden i början av 70-talet. Metoden har modifierats och utvecklats och i slutet på 90-talet fanns det mellan 20 och 30 sjukgymnaster som arbetade med vojtaträning. Harriet Collen som fanns vid barnhabiliteringen Birka i Visby var en av dem. Hon hade tidigare arbetat i Stockholm och börjat med vojta redan i mitten av 70-talet.

Andreas var den första på Gotland som fått vojtaträning, Harriet såg vojtaträningen som ett komplement till annan behandling.


Med vojtaträningen kompletterar vi barnets motoriska utveckling med sådana rörelsemönster som det inte skulle hitta själv. Hon såg ingen motsättning mellan vojta och andra behandlingsformer.

Den kritik som funnits och finns mot vojta-metoden tror hon främst bottnar i att den bedrevs väldigt auktoritärt. Kritiken gällde också att man provocerade fram icke funktionella rörelser.

I början av 90-talet uttalade socialstyrelsen att vojta metoden inte hade något berättigande, vilket väckte protester och debatt. Nu har neurologer och sjukgymnaster enats om att vojta ska förekomma sida vid sida med andra metoder i sjukgymnastiken.

I dag har vi mjukare vojta. Den auktoritära formen passade aldrig in i vårt land. Någon fara med metoden kan Harriet inte se. Man får bara inte bli för nitisk. Rörelsebehandlingen får inte dominera, den ska vara ett komplement i behandlingen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar