Vojta-metoden har sin grund i den forskning barnläkare
Vaclac Vojta bedrev i 60-talets Tjeckoslovakien. Han studerade och beskrev
systematiskt det späda barnets motorik - hos icke skadade barn och cp-skadade
barn. Och han fann att man kunde hämta kunskaper hos det icke skadade barnet
som man sedan kunde använda i träningen av cp-skadade barn.
Hans teorier bygger på att man ska jobba med den icke
viljemässiga motoriken, det vill säga de nedärvda rörelsemönster som icke
skadade barn utvecklar automatiskt. vojta-metoden går ut på att de här
rörelserna provoceras fram genom att man under motstånd stimulerar olika zoner
på kroppen. Det två rörelsemönster man arbetar med är reflexkrypningsmönster
och reflexvändningsmönster,- de rörelser som behövs för att krypa och vända
sig.
Till Sverige kom vojta-metoden i början av 70-talet.
Metoden har modifierats och utvecklats och i slutet på 90-talet fanns det
mellan 20 och 30 sjukgymnaster som arbetade med vojtaträning. Harriet Collen
som fanns vid barnhabiliteringen Birka i Visby var en av dem. Hon hade tidigare
arbetat i Stockholm och börjat med vojta redan i mitten av 70-talet.
Andreas var den första på Gotland som fått
vojtaträning, Harriet såg vojtaträningen som ett komplement till annan
behandling.
Med vojtaträningen kompletterar vi barnets motoriska
utveckling med sådana rörelsemönster som det inte skulle hitta själv. Hon såg
ingen motsättning mellan vojta och andra behandlingsformer.
Den kritik som funnits och finns mot vojta-metoden
tror hon främst bottnar i att den bedrevs väldigt auktoritärt. Kritiken gällde
också att man provocerade fram icke funktionella rörelser.
I början av 90-talet uttalade socialstyrelsen att
vojta metoden inte hade något berättigande, vilket väckte protester och debatt.
Nu har neurologer och sjukgymnaster enats om att vojta ska förekomma sida vid
sida med andra metoder i sjukgymnastiken.
I dag har vi mjukare vojta. Den auktoritära formen
passade aldrig in i vårt land. Någon fara med metoden kan Harriet inte se. Man
får bara inte bli för nitisk. Rörelsebehandlingen får inte dominera, den ska
vara ett komplement i behandlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar