Hoppolek

Äntligen så kommer skolan där Andreas går att köpa den efterlängtade hoppoleken... Jippii

 Jag upptäckte "hoppoleken" som maskinen heter på nätet, blev förstås stormförtjust över vad den skulle kunna ge/tillföra Andreas och hans kompisar.  Den hade allt, eftersom dom här barnen är beroende av att stå i ståskal, ett skal som är formagjutet efter deras kroppar, för att dom är sittande och liggande så mycket. Det är bra för höfter, att få sträcka ut kroppen, blodcirkulation och att få chansen att komma i ett upprätt läge.

I alla fall så såg jag möjligheterna med hoppoleken, där dom samtidigt kan ha roligt och få en upplevelse när dom står. Den fungerar så att man ställer dom i hoppen och där finns en platta med 5 knappar, där dom har möjlighet till att själva kunna trycka och välja dom olika aktiviteterna som finns. Man kan snurra åt höger, vänster, studsa upp och ner, vibrera och kunna lyssna på musik. Musik knappen kan även kopplas till datorn så man ge fler möjligheter till att kunna välja sin egen favoritlåt/ljud i ett datorprogram som heter Musse.

Jag kontaktade tillverkaren Ylva Dahlen av hoppoleken och hon blev förvånad över att jag över huvudtaget hittat den eftersom den inte ens hade kommit ut i produktion. Men vi hade kontakt och när den sen fick sitt godkännande som medecinskttekniskt hjälpmedel och kunde komma ut till försälljning så pratade jag med Andreas skola om den och hoppades på att dom skulle vara intresserade av att köpa in den. Den skulle ju passa alla barnen i klassen och den var ju en aning för dyr för att köpa in privat (i alla fall för våran ekonomi).

Rektorn som jag pratade med sa att dom inte skulle ha möjlighet till att finansiera den men att om jag fixade fram pengar på annat håll så skulle skolan kunna stå för underhållet av den. Jag började genast att skriva och skicka iväg ca 15 ansökningar till olika fonder. Fick avslag från princip alla utom en men då fanns det ett krav på att vi var tvugna att bilda en föräldraförening eftersom den skulle stå i skolan men att dom inte skulle kunna äga den. Tyvärr så var summan så liten att det skulle behövas lika mycket från 8 fonder till och det kändes omöjligt.

Jag pratade återigen med Ylva och frågade om vi inte kunda få ha den på prov i skolan så kanske man kunde använda sig av media så folk kunde få sig en bild av vad det var man pratade om.
Så vi fick den till skolan för att prova på i 5 veckor. Självklart så kontaktade vi tidningen och dom villa absolut skriva och berätta om den och skriva om att vi var i behov av finansiering eftersom skolan inte hade råd i dessa sparbeting.

Dom skrev också om allt det positiva den tillför, som att träna motorik, kommunikation, få igång blodcirkulation och mage, stärker skelettet och all skratt och glädje den ger.

Efter att tidningen skrivit ett jättefint reportage om Andreas och hoppoleken så "hittade" skolan ett sätt att få fram pengar, det fanns pengar man  kunde söka till investeringar.

Det är ju faktiskt så att räknar man ut kostnaden  per barn så är det inte mycket med tanke på att den håller i minst 10 år. Det var verkligen på tiden att investera i dom här barnen som alltid kommer längst ner på listan.