Dansresa till Stockholm

Andreas har tillsammans med andra  från FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) varit på en dansresa till Stockholm. Eftersom inte jag var med så skriver jag om det jag fått berättat för mig och med bilder.

Fast det var verkligen inte självklart att Andreas skulle kunna åka med, för på kvällen innan han skulle åka hade han så ont så han bara grät så fort jag satte han i rullstolen. Under dagen hade han haft sin "nya" rullstol (tänkte vi skulle provsitta den lite) och bevisligen så får han så ont av den att han inte kan sitta sen. Så jag fick sätta klockan på kvart över fem på morgonen för att prova och se om Andreas kunde sitta upp utan att det gjorde ont, för dom skulle träffas kl 6 på terminalen. Han visade inge tecken på smärta som tur var, hade ju varit tråkigt om han skulle missat resan.

Det var ett glatt gäng på ca 80 st som åkte från Gotland till Stockholm för att dansa till Arvingarna.

 Gladast!!

Dom startade med frukost på båten sen var det viloläge som gällde, det skulle bli en lång dag. Andreas och hans assistenter Ulrika och Susan delade hytt med kompisen Sophia och hennes assistenter. Det hade varit mycket fnitter i hytten och Andreas hade varit på topphumör.


Andreas och Ulrika äter frukost


Trötta efter frukosten...

När dom var framme i Nynäs så packade dom in sig i bussarna för vidare transport till Scandic hotell i frihamnen.

I väntan på incheckning.

Där fick dom checka in kl två och sen skulle bussarna hämta dom klockan fyra igen, så det var bara att ta sig till rummet på åttonde våningen för att fixa till sig.
Eftersom assistenterna var lite oroliga över gårdagens smärta och att kvällen skulle bli lång så passade dom på att massera och stretcha Andreas ordentligt. Men som tur var hade dom inte märkt av något under dagen.

Stretch och magläge

Sen blev det "raggardusch" och fix inför kvällen. Snygga och väldoftande begav dom sig till Fryshuset där middagen och dansen skulle vara.

Laddad kille

När Arvingarna började spela stod Andreas självklart längst framme vid scenen, jättekul tyckte Andreas som jublade.
Det var full rulle hela kvällen med massor av dans, tjo och tjim.

Andreas och Ulrika väntar på Arvingarna


Äntligen så var dansen i gång och det blev snabbt knökfullt

Arvingarna

I pausen försvann en del folk men inte Andreas inte, han skulle självklart vara kvar till sista dansen.

Ryggläge i pausen

Sen var det full rulle igen

Efter dansen var det autografskrivning och försäljning, då passade Andreas på att köpa en t-shirt med bandets autografer.

Autografskrivning

Sen bar det iväg till hotellet där dom anlände runt tolvtiden, och Andreas somnade glad och nöjd.

zzzzzzzz

På lördagen väckte dom en trött men jublande glad kille. Frukost, utcheck från hotellet och iväg till Ikea. Där spenderade dom några timmar innan hemfärd till Gotland.

 Tur dom har soffor på Ikea....

Till och med Ikea hade varit roligt tyckte Andreas eller om det var sällskapet som gjorde det kanske.

 Dags för hemfärd med massor av upplevelser i bagaget

Sen tog batteriet slut i kameran och likaså i Andreas :) Det var ryggläge i hytten på hemvägen som gällde.

När jag kom ner till hamnen möttes jag av en trött men nöjd kille....

Rullstolskaos

Jaha nu har det hänt IGEN!!  Osmidighet, krångel och massor av merjobb. Andreas skulle få en ny rullstol för att den han har idag börjar bli för liten, han växte ju till sig alldeleles för snabbt nu när han fick extra testosteron, inte konstigt att han haft ont i kroppen.

Först fick vi prova ut en rullstol som är helt olik hands nuvarande, Andreas har haft en väldigt enkel stol i alla år, den har varit väldigt lätthanterlig och smidig både för honom och oss.

  Den nya rullstolen...


Den gamla rullstolen....

Eftersom det verkar som att alla barn/ungdomar numera skall ha likadana rullstolar, i alla fall samma märke så har väl komunen gjort någon bra upphandling med företaget för det fanns inga alternativ att tala om. Ialla fall så fick vi prova ut en ny rullstol med såklart massor av finesser på, man kan ställa in allt för ett ultimat sittande. Man kan ändra och ställa in vardera ben för sig med längd och höjd, för fötterna samma sak i olika vinklar, likaså med bålstöd, nackstöd, rygg och rumpa. Han skall få det perfekta sittandet och så kan det möjligen bli också när allt är klart. Det är ju det som är tanken. Problemet är att Andreas har varit van att sitta på ett visst sätt i över 10 år och kroppen har formats efter det och nu skall han sitta på ett helt nytt sätt och självklart så fattar man ju att man måste man vänja in sig med det och det sker inte över en dag!!

När han fick sin nya rullstol, var vi så otroligt dumma som lämnade kvar hans gamla på hjälpmedelscentralen, för vem kunde ana att han skulle få så ont av den nya (arbetsterapeuten borde ju kanske känt till det). Samma dag kontaktade jag arbetsteraupeuten för att säga till om att vi måste ha hem hans gamla rullstol eftersom han bara kunde sitta en kvart åt gången sen fick han ont och blev jätteledsen.

Dagen efter kontaktade arbetsterapeuten mig och meddelade att hans gamla rullstol var SKROTAD, alltså isärplockad och slängd!! Snacka om att jag blev ARG, rent ut sagt jävl... förbannad, ur flera synvinklar. Vi vet att man bara får ha en rullstol, går den sönder har man alltid stora problem för att det är det enda sittande man har, det var inget fel på den, skulle man inte kunna återanvända den, kanske som reservstol, eller varför inte skicka den till något annat land där den skulle komma till nytta. Varför i hela friden förstör man en bra fungerande rullstol?? Frågor som jag kommer att vilja ha svar på....

Åter till Andreas så blev jag så förbannad över detta så det var bara för dom att fixa en likadan rullstol till Andreas för som sagt så ont som han fick hade aldrig fungerat, då fick han ligga ner å äta lunch, inga längre promenade och man fick planera sina kvarter med han i rullen.

Det tog två dagar för dom att fixa en likadan rullstol men med en del andra tillbehör, så sittande blev i alla fall någorlunda ok, betydligt bättre än med den nya rullstolen. Facinerade var att dom sparat Andreas gamla fotplatta som var något gammalt dom plockat ihop, men själva rullstolen var inget att ha antagligen.

Nu är det bara att vänta tills leverantörerna av rullstolen kommer ner till ön nästa gång, den 26 april, för att titta över den nya stolen igen, för att se om vi kan göra något med den för att Andreas skall kunna sitta bra i den. Skall bli intressant och se hur den här rullstolshistorien slutar...